Winston

Jag ska se om jag orkar berätta...

Igår skulle jag och Emilia gå och slänga soporna,inget konstigt alls.
När vi kom ner halvvägs för trappan så hörde jag Winston skrika konstigt och första tanken jag fick var att han hoppat upp på taket och inte kunde komma ner. Men när jag kom ner för trappan så såg jag honom ligga under trappan, så jag trodde att han kanske hade varit i slagsmål med någon annan katt och var arg. Tyvärr var detta inte fallet, när jag kom närmare såg jag att han hasade sig fram med framtassarna och bakbenen var helt livlösa, jag kastade soppåsarna och sprang fram till honom, jag försökte förtvivlat ringa upp till Thomas så att han kunde komma ner eftersom jag hade Emilia med mig men telefonen vägrade fungera. Jag sprang till fönstret och ropade på honom. Samtidigt kom ett par grannar förbi och stannade och hjälpte mig ringa till veterinären Thomas kom ner med en filt som vi kunde lägga om hans ben. jag var övertygad om att någon kört på honom. Vi skyndade in i bilen och slängde oss iväg till Blåstjärna, väl där sprang jag in med honom och de tog genast emot oss. De var säkert tre st personal där inne och de frågade om min adress och hur gammal han var m.m. jag var helt snurrig och bara grät. sedan frågade de om jag ville att de skulle göra ultraljud på benen eftersom de försökt ta blodprov men benen var redan så avdomnade så de fick inte fram något blod. Veterinären förklarade för mig att han antagligen fått en propp som gjorde att han blivit förlamad i bakbenen, något som tydligen kan hända på äldre katter. Jag frågade om det var okej att jag gick ut i fem minuter för att fundera på hur vi skulle göra men veterinären trodde inte att han hade fem minuter till. Så jag fick ta ett snabbt beslut och tyvärr blev det inget roligt beslut. Han fick en överdos narkos medel direkt ut i blodet och alltihop var slut på bara ett par sekunder. Jag tog ett snabbt farväl och lämnade rummet med den handuk vi haft honom inlindad i. När jag kom ut frågade Emilia, var är Winston. jag fick förklara att han var tvungen att fara till himlen.

Ingen rolig dag. Jag saknar honom fruktansvärt mycket. Trodde inte man kunde sakna en katt så mycket men han hade funnit där även om inte alltid hos mig så ändå alltid i min närhet. han brukade alltid ligga mellan mina ben på kvällen men nu är det tomt.



Jag älskar dig Winston, du kommer alltid fattas mig!